Babylii- mina mirakel.

Välkommen till min berg -och dalbana. Enjoy the ride!

Pappas flicka.

När du var ung, hade du hästsvans och fräknar i nacken?
Var du pappas flicka?
Jag var. Jag är fortfarande.
Min pappa var medelpunkten i min lilla värld som jag såg den då,
stjärnan som lyste upp min himmel, stark och klar.
Som skiner fortfarande, i mitt hjärta.

Åren har gått, mitt liv är fullt av plikter och ansvar
och jag ser allt på ett nytt sätt nu.
Alla små saker han offrade för mig och för vår familj.
Han skapade en känsla av trygghet, en plats att kalla hem.

När jag tittar på gamla foton av mig själv ser jag ett barn
så lyckligt och så älskat.
Jag vände mig alltid till min pappa för råd och stöd.
Många år har passerat, men jag finner fortfarande en trygghet i min far.

Med vuxna ögon ser jag allt annorlunda.
Ett nytt perspektiv av en man jag alltid känt.
Mitt hjärta är fullt, mina känslor rinner över
när jag tänker på vad vi hade.
Han och jag.

Han har funnits för mig i alla tider.
Hjälpt mig genom det svåra.
Min respekt för honom är oändlig.
Min kärlek går aldrig att ifrågasätta.
Han har alltid accepterat mig för vad jag varit.
För vad jag är.

Hans stöd har byggt en grund.
Han lyfte upp mig när jag var svag
och såg till att jag höll huvudet lite högre.
Det höll mig i balans.

Jag är hedrad som har känt honom, älskat honom.
Jag är hedrad som får fortsätta älska honom i en hel livstid.
Han är min hjälte.
Och jag är hans dotter, hans lilla flicka.
Än idag.




Jag tänder ett ljus för dig idag pappa. Inte en dag passerar utan att jag saknar dig mer än ord kan beskriva. Jag bär med mig minnen av en far som alltid älskat mig villkorslöst. Jag skulle ge allt för att få dig tillbaka.