Dagens samtalsämne.

Vilken tur att jag finns, så att folk har någon att prata om. Ljuga lite, gnälla lite.
På senaste tiden har jag fått klart för mig vilka som är mina vänner och vilka som inte ens är värda gårdagens sopor.
När man har berättat något för endast en person och ett par månader senare så är det hetaste samtalsämnet. Trist. Men kan ju bara tycka synd om människan, som är sååå otroligt korkad som tror att det inte kommer att komma fram att hon har pratat bakom ryggen. Man behöver inte vara blond för att vara totalt bakom flötet.

Oavsett svek från s.k vänner så mår jag bättre än på länge, för jag träffar människor som ligger mig varmast om hjärtat.

Tack för att Du gör mina dagar till dom bästa man kan önska sig.


Ett acceptabelt kaos.

Jag lever. Och efter omständigheterna så tackar jag.
Ingenting blir som jag planerar. Det är mitt liv i ett nötskal. Idag kan jag nästan bara skratta åt det.

Tack Kent, för allt mentalt och praktiskt stöd jag fått sedan pappas plötsliga död i december. Du har tagit på dig rollen som "fadersfigur" och inga ord beskriver min kärlek och tacksamhet tillräckligt.

RSS 2.0