Mitt första barnkalas.

Felicia fyllde 1 år här om dagen så nu blir det kalas nere på klubben. Har inte varit på barnkalas i "vuxen" ålder förut men det känns som att det bara är att vänja sig. Lär ju bli några stycken här framöver.

Idag fick jag en mycket bättre start på dagen, när jag vaknade och det första jag såg var Thomas. Det är en underbar, obeskrivlig känsla att få vakna upp varje morgon bredvid den man älskar. Innan jag träffade honom trodde jag att jag trivdes med singellivet, men inget tidigare går att över huvud taget jämföra med det vi har idag. Ingen har någonsin fått mig att må så bra som den här underbara, stabila killen. Jag älskar honom, mer än ord kan beskriva och jag vill aldrig, någonsin, behöva leva utan honom. Han gör mitt liv till så mycket mer. Han är allt jag behöver och allt jag någonsin drömt om. Det här, om något, är värt att kämpa för.

Och lillebror:
-Jag tänker på dig. Det går inte en dag utan att jag saknar dig. Vi ska ses snart. Jag lovar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0