Babylii- mina mirakel.

Hur  mycket jag än försöker koppla bort det och tänka på annat så dyker det hela tiden upp i huvudet på mig.
Jag träffade pappa i natt och allt var som förr. Jag drömde att han ringde, att vi träffades. Vi skrattade och han gav mig några goda råd. I morse när jag vaknade var jag än en gång övertygad om att han fortfarande levde. Men dödsannonsen på kylskåpet tog mig ner på jorden igen. FAN! Han är borta. Han kommer alltid att vara borta och det enda jag kan hoppas på är att jag får träffa honom igen när jag är klar med det liv jag lever här.

Vad hemskt det är att gång på gång behöva chockeras av det faktum att han är död. Även efter snart 8 månader.



Jag önskar att du fortfarande fanns hos mig. Jag tänker fortsätta drömma om dig, hur jobbigt det än är att vakna. För det är värt det, när jag får hålla om dig igen, även om det inte är på riktigt. Jag älskar dig.