Livet börjar igen...

...som en blomma slår ut.

Det tar tid att lära sig le, att lära sig se vad man verkligen har.
Det tar tid att öpnna sin själ när någon vill dig väl, att våga stå kvar.
Det tar tid men när det väl sker får allt det gråa färg.

Ingen rädsla finns kvar.
Alla frågor får svar,
när din värme är här och din trygghet jag har.
Du fanns här tillslut.
Inget blir som förut.
Livet börjar igen,
som en blomma slår ut.


Thomas, du ger mitt liv en mening.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0