Jag har skrattat!

Har precis kommit innanför dörren efter en tretimmars-fika med Jessica. Min "gamla", goda, ybermysiga bästa vän. Omständigheter gjorde att vi nästan bröt kontakten helt för några år sedan, men att träffas idag igen kändes precis som det brukade göra. Som hon sa: "Som att sätta på sig sin gamla favorittröja som man hittat igen".
Det var verkligen vad jag behövde i det här mentala kaoset, en stund att ta igen förlorad tid med någon som betytt så mycket för mig. Vi bestämde oss för att träffas på fredag igen och det ser jag verkligen fram emot. Inom några månader kommer det dock bli svårare att träffas, då hon ska flytta upp till Östersund för att plugga. Men jag är bara så himla glad att vi umgås igen. Och jag ser verkligen fram emot att kunna hälsa på henne där uppe när hon kommit tillrätta med allt. Ingen har någonsin kunnat få mig att skratta som Jessica. Och skratta är precis det jag allra helst vill göra nu. Och det jag allra mest behöver.
Det här mina vänner, gav mig mer än vad 100 timmar terapi någonsin kommer att kunna göra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0