Är det så illa..?!
Jag har sällan blivit så glad som när jag fick träffa min underbara lillebror igår.
Men jag har heller sällan blivit så besviken som jag blev på min mor igår.
Jag trodde att hon i alla fall ville se mig, se så allt var bra. Men nej. FEL! Det ville hon inte.
Så gårdagen blev ett rus av lycka, tills på hemvägen då jag ganska direkt märkte av hur ont det verkligen gjorde.
Att det ska behöva vara så här. Det hemska är att jag faktiskt inte vet vad som har gått fel. Vad jag har gjort mot henne för att hon ska tycka så illa om mig har jag ingen aning om. Pappa dog och nu kan hon inte ens titta på mig. Jag är mer omtyckt av svärmor än vad jag är av min egen mamma. Konstigt, men all kärlek till Eva som är en klippa i det här.
Men jag har heller sällan blivit så besviken som jag blev på min mor igår.
Jag trodde att hon i alla fall ville se mig, se så allt var bra. Men nej. FEL! Det ville hon inte.
Så gårdagen blev ett rus av lycka, tills på hemvägen då jag ganska direkt märkte av hur ont det verkligen gjorde.
Att det ska behöva vara så här. Det hemska är att jag faktiskt inte vet vad som har gått fel. Vad jag har gjort mot henne för att hon ska tycka så illa om mig har jag ingen aning om. Pappa dog och nu kan hon inte ens titta på mig. Jag är mer omtyckt av svärmor än vad jag är av min egen mamma. Konstigt, men all kärlek till Eva som är en klippa i det här.
Kommentarer
Trackback
