OJOJOJ VILKEN HÄRLIG SEGER!
3-2 och klara för Semi!! Ett fullsatt Globen med 13850 personer gav riktigt bra tryck!
Tack Stefan och Thomas för en kanonkväll!
Behöver svar.
Ge mig svar och jag ska göra allt jag kan för att ordna upp allt det här.
Men du...det gick ju himla bra det där!
Jävla ångest det här med att vara arbetslös. På något underligt vis så har man ju nästan vant sig vid att gå hemma, så det lär ju märkas på både psyket och kroppen när man väl börjar jobba. Men längtar efter att få vara trött om kvällarna.
Jag kan det här med att vara hemmafru nu.
Till Globen för arbetsintervju!
Puss och kram// Linda*
Tillit ges inte bort, den förtjänas.
Det finns så mycket jag skulle vilja säga till människor som behandlat mig som om jag vore gårdagens sopor. Jag vill att dom ska veta hur det har påverkat mig och fortfarande påverkar mitt liv idag. Jag vill att dom ska ta sitt ansvar. Jag behöver inga ursäkter från dessa människor, bara att dom ska erkänna sina handlingar. För i det långa loppet så är det inte så svårt för mig att lista ut vad som verkligen hände. Jag är inte helt dum i huvudet.
Men hur gör jag detta när dessa ostabila människor gör allt dom kan för att slippa ta ansvar? Ska jag fortsätta flina och låtsas att allt är jättebra och att jag är nöjd med situationen, eller ska jag tvinga fram det genom att ställa dom mot väggen? Även om jag vet att jag inte kommer få några svar eller något som ens skulle kunna likna en förklaring? Jag har mig själv att tänka på, men också folk i omgivningen som räknar med att jag ska lösa detta på ett tyst och sansat sätt. Genom att inte säga något alls och hoppas på att allt kommer att bli bättre med tiden. Men hur kan jag gå vidare med mitt liv när hela mitt huvud är fullt med frågor? När hela min existens ifrågasätts när dessa lögner radar upp sig, en efter en? Hur ska jag då hitta en trivsam vardag att leva i? Finns det människor som faktiskt kan må bra med en bakgrund full av svek, utan att konfrontera alla parter? Är det rätt att vara tyst? Är det någonsin rätt? Är ni redo att höra sanningen?
Jag vill inte beblanda mig med detta folk i dagsläget. Varför ska jag? För att jag måste?
Ja. Jag klandrar dessa människor för hur jag är idag.
Allt händer NU! Jag gillar't.
Städar här hemma. Ironiskt nog så har städskåpet varit bland det skitigaste stället i lägenheten, haha.
Gick upp vid 6 och kollade på matchen mellan Sverige och Finland, som Sverige ägde från början till slut. Vinst med 3-0. Bra start. Tog en lång, varm dusch och vid 9 var jag ute och gjorde några ärenden. Handlade lite, hämtade papper och lämnade tillbaka Chevan till Noppan. Köpte med semlor och satt där ute och snackade skit en stund.
Senare i eftermiddag ska jag ut till skroten i Skarlunda och hämta lite grejer till forden, som sådär lagom passande har gått sönder. Så Thomas kommer att spendera kvällen i garaget. Hoppas det går någorlunda lätt att fixa i alla fall.
Och nu är det fan inte långt kvar till flytten! På fredag går första lasset. Då ska vi hämta nya soffan på Underbara Hem och alla andra nya möbler på IKEA. Sen får vi se hur mycket klockan blir, om det blir att hämta allt härifrån eller om vi tar det lasset på lördag. Eftersom jag har varit såå jäääävla duktig och haft framförhållning så kommer flyttstädnigen vara i stort sätt helt klar när vi har tömt lägenheten, så då blir det bara att torka av golven. Så himla skönt. Extremt nöjd med mig själv.
Vi har haft en del motgångar på senaste tiden, men vi står stadigare än någonsin. Jag älskar min gubbe mer och mer för varje dag. Han är allt jag behöver för att fungera. Han är luften jag andas. <3
Panik, panik. Måste köpa födelsedagspresent till Jessica!! Vad?! O.o
ONT, det gör oooont!
Couting all the ASSHOLES in the room. Well, I'm definitely not alone.
Letar desperat efter lösningar. Utan någon större framgång. FAN!!
Tiden rusar..
Mycket har hänt i helgen och jag har inte alls ork att berätta om allt nu. Men vi hade i alla fall himla roligt. En mycket bra eftermiddag och kväll i lördags. Thanx!
Puss och snusk.
Man tror att man känner någon..
Frågan är om man skulle kunna hantera hela sanningen om man fick den..? Om någon la fram alla fakta och alla sanningar.. Skulle man klara av det, skulle man fortfarande älska? Eller skulle man bli tvungen att vända ryggen till och försöka glömma?
Allt jag vet är att jag, i den mån jag kan, alltid är ärlig om vem jag är. Ibland kanske man inte vet själv, men då säger jag även det. Ännu mer till dom som verkligen betyder något. Men nu när saker kommer fram...betyder det att dom inte litar på mig? Varför har dom inte berättat? Vill dom helt enkelt inte? Skäms dom? Eller har jag ingen betydelse? Eftersom folk inte är ärliga så får jag antagligen aldrig veta. Kan jag leva med det? Jag har gjort mina val, kanske är det försent nu? Har jag haft för bråttom? Har jag inte varit tillräckligt rädd om mitt hjärta? Måste jag stänga in mig ännu mer? Det låter så fel det också. Jag vill kunna lita på människor, men varför gör dom det så svårt för mig?! Gång på gång, huggen i ryggen. Även av dom som ska stå mig närmast.
Har jag valt fel??
En söndagsaktivitet.
Vi var en sväng hos farmor och fikade igår. Sedan kom min kusin Dick med oss hem och han blev kvar till klockan 23 ungefär. Spelade lite tv-spel, såg Wolverine, käkade tacos, en sväng ner till Sailors Grave för ett par drinkar och sen ner till klubben en snabbis innan jag och Thomnas fick skjuts hem, där vi däckade nästan på en gång. Hände en hel del igår.
Idag blir det att sega så mycket som möjligt på dagen, fram tills vi ska åka till Enköping för bingolotto hemma hos svärmor. Hon får hem 4 lotter i brevlådan varje vecka, så detta är helt klart vår nya söndagsaktivitet. Nu ska det väl då vara själva faaan om vi inte vinner något bra!.. ...om 20 år, när vi lagt ut en massa tusenlappar på att köpa binglotterna. Oooh, pensinärslivet, here we come!
Zzznaark!!
...Så låter det från sängen just nu, haha :) Tur att någon utav oss utnyttjar sovmorgonen till max :P
Ska snart ta en varm dusch (kanske ett bad??) och sedan göra mig klar för att åka och fika hos farmor. Vi ska vara där vid 13-tiden ungefär. Hoppas på att jag ska få tid att packa ett par kartonger idag, men får se om tiden räcker till, för eventuellt ska vi ta en sväng förbi Ylva och Henke til kvällningen och om jag kan läsa av gubben rätt så vill han nog till klubben en sväng senare. Var ett tag sedan vi var där, så kanske lika bra att kiika ner en stund. Även om folket där nere kan driva mig till vansinne. I alla fall....
Vi tog var med Jessica på bio igår. Såg Sherlock Holmes på Heron City. En helt okej film, men jag hade nog trott att den skulle vara bättre än vad den var, tyvärr. Nästa bioupplevelse blir nog the Wolfman, som känns som en film som man nästan måste se på bio för att kunna njuta av den så mycket som möjligt.
Paketet jag skickade efter från Ellos kom igår, en massa spännande. Hälften hade jag nog glömt bort att jag ens skickat efter haha. Men nu har vi i alla fall en sovrumslampa och nya lakan när vi flyttar in :) Hade även skickat efter en baddräkt och det mina damer och herrar var väldigt spännande. Har man inte haft på sig en baddräkt sen man var en sådär...11 år gammal, så var det ju inte det allra lättaste att titta sig i spelgeln med den på :P Även om det här va en baddräkt alá Paris Hilton, typ, så måste jag känna mig besegrad när sidfläsket hänger ut på alla tänkbara ställen. Nu blir det ändrade matvanor och motionsvanor så kanske man kan visa sig i sitt nya inköp i alla fall en gång i sommar ytan att skämmas ihjäl på köpet.
Anledningen till att jag inte lägger upp så mycket bilder längre är helt enkelt att jag är alldele för lat för att bocka mig ner och rota i den jävla kabelhögen som ligger på golvet. Vilken röra!! Snart, jag lovar.
Nähe om man skulle masa sig in i badrummet nu kanske. Ha det så fint. På återseende.
Min vardag.
Hade väldigt jobbigt igår kväll. Saknade pappa så det gjorde ont i hjärtat. Det kommer sådana dagar när man verkligen inte kan hålla tillbaka tårarna. Det är som om någon vrider på en vattenkran. Tårarna bara forsar ut. Tack och lov så var jag inte ensam när det hände den här gången. Thomas fick mig snabbt att må bättre och jag kunde somna lugnt.
Jag vill så gärna packa hela dagarna, men det är ju för bövelen över en månad kvar till flytten så jag måste hålla tillbaka lite haha. Annars sitter vi snart här på varsin köksstol i en tom lägenhet :P Ser verkligen fram emot en ny start i Enköping. Tror att vi kommer att trivas jättebra där, både Thomas och jag.
Just nu är jag nog sugen på precis allt. Alldeles säkert för att vi inte har någonting hemma över huvud taget. Om jag inte vill gnaga på gammal varmkorv vill säga. Godissugen som bara den och sockernivån är nog lägre än vanligt. Tittar i myntfacket på plånboken och ser till min stora glädje att jag är hela 18 kronor rik! Det är ju i alla fall en 100g chokladkaka nere på macken! Haha. Nu ska jag bara orka klä på mig och gå dit :) Det är ett hårt liv jag lever.
Ta hand om er!
Är jag paranoid?
Promenad till farmor.
På lördag ska vi fira hennes 90års dag. Förstår ni?! 90 bast och nästan piggare än den här 22åringen liksom! Helt sanslöst :D Tydligen ska vi bli nästan 40 personer på Café Humlan, nästan hela släkten på pappas sida kommer att vara där. Ska bli jättemysigt, ser verkligen fram emot det. Eva och Tordan är också bjudna och det värmer hjärtat ytterligare i vintermörkret.
Thomas och jag "firade" 10 månader igår, vilket innebar varma mackor och Sällskapsresan 2, haha. Man måste uppskatta allt det där lilla. Jag älskar honom bara mer och mer för varje dag som går och vår ömsesidiga respekt bara växer. Vi har det verkligen jättebra tillsammmans. Han är utan tvekan mitt livs kärlek.
Nu ska jag snart äta lite frukost och titta på det ack så underskattade "Våra bästa år" ;) Haha, sååå värdelöst, men ändå så gripande. :P Ha det fint. Puss och kram!
☆ Pappa, du är aldrig långt borta ☆
Allt vi gjort, allt vi sagt, kommer tillbaka till mig och får mig att le igen.
Du visade mig hur man hanterar sanningen. Allt som är gott i mig har jag fått ifrån dig.
Även om avståndet mellan oss nu kan verka för långt, så kommer det aldrig att separera oss.
Innerst inne vet jag att du aldrig är försvunnen. Aldrig långt borta.
Du finns alltid i mitt hjärta.
Alltid nära, varje dag. Varje steg på vägen.
Även om vi för tillfället har fått säga adjö, så vet jag att du alltid kommer att vara en del av mitt liv.
Du är aldrig långt borta.
När jag går längs tomma vägar, så är du alltid med mig. Aldrig borta en sekund.
All kärlek du gav ger mig styrka idag. Du är min hörnsten.
På något sätt så lyckades du alltid se det bästa i mig.
Tiden fortsätter att gå, men jag lovar dig att du aldrig kommer att försvinna. Aldrig vara långt borta.
Du finns alltid i mitt hjärta.
Alltid nära, varje dag. Varje steg på vägen.
Även om vi för tillfället har fått säga adjö, så vet jag att du alltid kommer att vara en del av mitt liv.
Aldrig långt borta från mig.
Om det är något jag verkligen tror på så är det att vi kommer att mötas igen. Någonstans på vägen.
Innerst inne vet jag att du aldrig är försvunnen. Aldrig långt borta.
Du finns alltid i mitt hjärta.
Alltid nära, varje dag. Varje steg på vägen.
Även om avståndet mellan oss nu kan verka för långt, så kommer det aldrig att separera oss.
GO FUCK YOURSELF!!
I know you all Love me!
ÅÅH...SOOOOPA!
Sitter med maten klar och väntar på att min man ska komma hem. Det dröjer dock ett tag till. Tills dess ska jag nog packa ett par kartonger till, försöka få undan allt som inte används redan nu så att man kan bli klar och kan ta städningen bit för bit, så man slipper all stress när det närmar sig flyttdatumet.
Jag mår bättre än på länge.
Tiden går fort, och det tackar jag för.
Vi som flyr Södertälje!
Men jag får försöka överleva till 1 mars.
