Man tror att man känner någon..
...men det gör man nog aldrig. Ibland ifrågasätter jag om jag borde vara på min vakt på det sättet jag är. Dagar som denna så klandrar jag inte mig själv, inte ens lite. Människor är falska, dom ljuger och bedrar, lovar och bryter löften. Och då står man där och ser fånig ut, för att man var blåögd och naiv.
Frågan är om man skulle kunna hantera hela sanningen om man fick den..? Om någon la fram alla fakta och alla sanningar.. Skulle man klara av det, skulle man fortfarande älska? Eller skulle man bli tvungen att vända ryggen till och försöka glömma?
Allt jag vet är att jag, i den mån jag kan, alltid är ärlig om vem jag är. Ibland kanske man inte vet själv, men då säger jag även det. Ännu mer till dom som verkligen betyder något. Men nu när saker kommer fram...betyder det att dom inte litar på mig? Varför har dom inte berättat? Vill dom helt enkelt inte? Skäms dom? Eller har jag ingen betydelse? Eftersom folk inte är ärliga så får jag antagligen aldrig veta. Kan jag leva med det? Jag har gjort mina val, kanske är det försent nu? Har jag haft för bråttom? Har jag inte varit tillräckligt rädd om mitt hjärta? Måste jag stänga in mig ännu mer? Det låter så fel det också. Jag vill kunna lita på människor, men varför gör dom det så svårt för mig?! Gång på gång, huggen i ryggen. Även av dom som ska stå mig närmast.
Har jag valt fel??
Frågan är om man skulle kunna hantera hela sanningen om man fick den..? Om någon la fram alla fakta och alla sanningar.. Skulle man klara av det, skulle man fortfarande älska? Eller skulle man bli tvungen att vända ryggen till och försöka glömma?
Allt jag vet är att jag, i den mån jag kan, alltid är ärlig om vem jag är. Ibland kanske man inte vet själv, men då säger jag även det. Ännu mer till dom som verkligen betyder något. Men nu när saker kommer fram...betyder det att dom inte litar på mig? Varför har dom inte berättat? Vill dom helt enkelt inte? Skäms dom? Eller har jag ingen betydelse? Eftersom folk inte är ärliga så får jag antagligen aldrig veta. Kan jag leva med det? Jag har gjort mina val, kanske är det försent nu? Har jag haft för bråttom? Har jag inte varit tillräckligt rädd om mitt hjärta? Måste jag stänga in mig ännu mer? Det låter så fel det också. Jag vill kunna lita på människor, men varför gör dom det så svårt för mig?! Gång på gång, huggen i ryggen. Även av dom som ska stå mig närmast.
Har jag valt fel??
Kommentarer
Trackback
