Regn, bara regn.

Lördag förmiddag. Men vad gör man när regnet öser ner?? Gubben sover fortfarande och katten har gömt sig under en filt. Det vill jag också göra. Gömma mig.

Men någonstans har jag ändå hittat ett lugn inom mig, lite att vara tillfreds med. En dröm om hur jag vill att livet ska vara och förhoppningar om att jag snart kommer att vara där.

För jag har det viktigaste. Min allra största pusselbit; Thomas. Så länge jag har honom så betyder inte alla dessa slag i ansiktet så mycket, egentligen. För hans kärlek gör mig starkare än vad jag någonsin kunde tro att jag var.

Så jag fortsätter hoppas, längtar efter sommaren och solen. För nu när våren närmar sig, så kan det bara bli bättre.

Det är så jag känner. Någon form av harmoni ändå, trots kaoset. För jag vet vem jag är och jag vet vad jag har.

Och jag älskar.


                            




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0