Babylii- mina mirakel.

Helgen var bra, riktigt bra. Men nu är det måndag igen och jag känner mig mer ensam än på länge. Försöker se fram emot buggen ikväll, men har lite svårt med det. Mellan mina attacker av självömkan och mina anfall av extrem rastlöshet så ser jag en läskigt dålig film på video on demand. Men kan ändå inte stänga av skiten och byta. Det är fint väder ute. Jag vill inte gå ut. Den lilla glädje jag får av att min kontakt med min mor har gått ett steg i rätt riktning byts ganska snabbt ut mot misstänksamhet och ångest.
Hur som, jag hoppas den här dagen försvinner relativt snabbt.