Babylii- mina mirakel.

Kanske min oro grundas av att min tillit till människor är så liten. Jag måste inse och acceptera. Människor kan bete sig fruktansvärt och det är dags för mig att börja sortera bort folk som gör att jag hela tiden mår sämre. Vissa är svårare än andra, men jag måste för min egen skull. Min verklighet ser ut så idag, att jag umgås med en del människor som jag har noll respekt för. Detta kan inte vara bra för någon av oss inblandade. Folk har genom åren kallat mig kall och känslolös, men känner man mig så vet man att det är precis åt motsatt håll. Jag bryr mig om alldeles för mycket, tar åt mig av vad folk talar om bakom ryggen och jag suger åt mig som en jävla svamp när folk slänger kommentarer, bra och dåliga. Ibland kan man tro att jag är tillbaka som en osäker 14 åring igen. Tack och lov så vaknar jag upp då och då och inser vad jag håller på med, ställer mig stadigt på jorden och berättar för folk att jag förtjänar bättre. Jag är inte elak, bara ärlig. Jag skäller inte, bara gör människor medvetna om att det inte är okej att bete sig ruttet.
I'm hanging in there.