Babylii- mina mirakel.

Huvudvärken verkligen VÄGRAR släppa. Satan. Sitter och väger på om jag ska orka ta mig ner till stan för lite shopping eller om jag helt enkelt ska sitta hemma och uggla. Vi får se om man hittar ork till att springa i affärer eller inte.

Gjorde våfflor till middag igår. Det var gott. Älskar min nya raket-elvisp.

Hyffsat fint höstväder ute, men kan fortfarande inte förstå att november närmar sig med stora steg. Vad är det...8 veckor kvar till jul typ? Jösses, tiden rusar. Ser dock fram emot en jul med min man. Kanske ska jag lyckas få en trivsam jul för första gången på ett par år. Har dock en gnutta oro för eventuella ångestattacker med allt vad det innebär när den hemska 1-årsdagen också närmar sig med jättekliv. 8 december 2008, den svarta måndagen. Och allt äckligt, hemskt och vidrigt som förra årets decembermånad hade med sig. Hoppas på att mitt stöd från Thomas ska räcka för att det ska gå någorlunda smärtfritt. Kanske går det hur fint som helst, men har nog lyckats lära känna mig själv ganska bra under dom senaste åren. Jag vet hur jag funkar. Jag vet hur sorgen kan komma smygande när man minst anar det.
Hur som...jag är inte längre ensam. Den som säger att "Ensam är stark" är nog jordens största idiot!! Det är inte mycket man klarar ensam.