En längtan.
Jag längtar sååå tills livet kan erbjuda lite lugn och ro, lite avkoppling och harmoni. Jag är trött på att oroa mig, trött på att alltid gå på helspänn och trött på huvudvärken som vägrar släppa.
Jag vet att det bara är en tidsfråga innan saker kommer att lätta, men i mina mörkaste stunder har jag svårt att hitta kraft för att kämpa vidare. Min säkerhet ligger i Thomas. Jag tänker aldrig ta honom för givet, men jag tror att vi har lyckats bygga ett väldigt starkt förtroende för varandra. Jag litar på honom. Och det är nog mer än jag vågar göra med någon annan människa i dagsläget. Jag har många bra människor i min omgivning, men också många riktigt svåra, oberäknerliga människor. Därför har jag börjat min sortering. Jag vägrar bli behandlad hur som helst. Låt dom prata om mig, det rör mig föga. Men dom ska inte komma till mig sedan när dom helt plötsligt står ensamma. Jag sorterar grovt, tyvärr finns inte många andra chanser. Jag vet vilka människor som får mig att må bra, lika väl som jag vet vilka som får mig att må illa. Därför har jag flinat färdigt.
Nu ser jag fram emot våran framtid tillsammans. En framtid som vi ofta pratar om och längtar efter. Mycket har hänt under dom senaste veckorna, men vi står starkare än någonsin. Så länge vi står tillsammans så kommer allting att ordna sig. Båda har vi "vänner" som arbetar emot oss, men vi har också så mycket stöd från dom som älskar oss.
Jag tror att alla människor bör sortera i sin vänskapskrets när dom märker hur mycket energi det går åt att tycka illa om dom. Jag vet i alla fall att jag vill sluta lägga min dyrbara energi på folk som får mig att må dåligt. Istället tänker jag visa mina nära hur mycket jag älskar dom och hur mycket dom betyder. Jag är trött på att tycka illa om folk, numera ska jag försöka vara mer likgiltig än någonsin när det kommer till dom människor som gång på gång hugger mig i ryggen.
För jag vet att jag älskar. Och jag älskar med all kraft jag har kvar.
Jag vet att det bara är en tidsfråga innan saker kommer att lätta, men i mina mörkaste stunder har jag svårt att hitta kraft för att kämpa vidare. Min säkerhet ligger i Thomas. Jag tänker aldrig ta honom för givet, men jag tror att vi har lyckats bygga ett väldigt starkt förtroende för varandra. Jag litar på honom. Och det är nog mer än jag vågar göra med någon annan människa i dagsläget. Jag har många bra människor i min omgivning, men också många riktigt svåra, oberäknerliga människor. Därför har jag börjat min sortering. Jag vägrar bli behandlad hur som helst. Låt dom prata om mig, det rör mig föga. Men dom ska inte komma till mig sedan när dom helt plötsligt står ensamma. Jag sorterar grovt, tyvärr finns inte många andra chanser. Jag vet vilka människor som får mig att må bra, lika väl som jag vet vilka som får mig att må illa. Därför har jag flinat färdigt.
Nu ser jag fram emot våran framtid tillsammans. En framtid som vi ofta pratar om och längtar efter. Mycket har hänt under dom senaste veckorna, men vi står starkare än någonsin. Så länge vi står tillsammans så kommer allting att ordna sig. Båda har vi "vänner" som arbetar emot oss, men vi har också så mycket stöd från dom som älskar oss.
Jag tror att alla människor bör sortera i sin vänskapskrets när dom märker hur mycket energi det går åt att tycka illa om dom. Jag vet i alla fall att jag vill sluta lägga min dyrbara energi på folk som får mig att må dåligt. Istället tänker jag visa mina nära hur mycket jag älskar dom och hur mycket dom betyder. Jag är trött på att tycka illa om folk, numera ska jag försöka vara mer likgiltig än någonsin när det kommer till dom människor som gång på gång hugger mig i ryggen.
För jag vet att jag älskar. Och jag älskar med all kraft jag har kvar.
Kommentarer
Trackback
