"Det osynliga barnet- T.J."
Hon var lycklig med skogen och vädret och sig själv. Morgondagen och gårdagen var lika långt borta, men just nu lyste solen klarrött mellan björkarna och luften var sval och mild.
Det är en kväll för sång, tänkte hon. En ny visa som ska ha en del förväntan i sig och två delar vårmelankoli och resten bara hejdlös förtjusning över att få vandra och vara ensam och trivas med sig själv.
Hon stod och lyssnade i den våta mossan. Bäcken ska vara med i min visa, tänkte hon. Som en refräng, kanske.
I detsamma lossnade en sten i fördämningen och förändrade vattnets melodi med en oktav. Det där var inte illa,sa hon med beundran. Just sådär ska det låta.
I kväll är jag ensam med min melodi och i kväll är inte i morgon.
(Kanske jag inte kommer alls. Kanske jag går åt ett helt annat håll).
