Den perfekta hemmafrun.
På något underligt vis så får man hela tiden klockan att gå. Man springer ärenden, ringer samtal. Man tvättar, städar och diskar. Man hälsar på mormor och morfar och tar en fika på stan. Man tittar på film, sitter vid datorn och tar ut ett par nya låtar på basen. Tiden går, javisst. Inte fort, men den går. Sen när gubben kommer hem så står maten på bordet, kalsongerna ligger prydligt ihopvikta i byrålådan och tv-spelen är sorterade i bokstavsordning. Utan tvekan så finns det mer att göra när man inte längre bor ensam. Nu vill man helt plötsligt anstränga sig lite. Laga god mat, skura spisen och diska. Som ensam nöjde man sig med en macka på kvällen (om man ens hittade ork att gå ut i köket), spisen skurade man när man började skämmas och diskberget bara växte och växte. Man hittar sina rutiner.
För ett fritt och impulsivt liv i all ära; rutiner är nog väldigt underskattade.
För ett fritt och impulsivt liv i all ära; rutiner är nog väldigt underskattade.
Kommentarer
Trackback
