Babylii- mina mirakel.

Idag börjar hockeyn. Vilket innebär rejält mycket mindre tid med Thomas. Hockeyn var nästan avslutad när vi började träffas, så jag vet inte hur det är när han är borta mer. Det lär bli en jävla omställning, så mycket vet jag. På senaste tiden har han knappt varit i garaget heller, utan mest hemma, så man har fått mycket tid tillsammans. Det är väl en vanesak skulle jag tro. Det blir säkert lite tufft i början, innan man lärt sig. Men när jag får ett jobb, så kanske jag kommer uppskatta timmarna jag får för mig själv när jag kommer hem. vet även att på vintern så blir det mer tid i garaget igen, mycket han vill ordna på bilen till nästa sommar. Hur som helst så hoppas jag att han inte bara kommer hem för att äta och sova, utan att vi får lite kvalitetstid ändå. Jag är inte direkt orolig. Jag vet att han vill ha tid tillsammans med mig också. Det ordnar sig, det är ingen fara.