Självömkande.
Jag mår pyton. Grov jävla ångest över allt och ingenting. Och jag får höra samma jävla skit hela tiden. Jag förstod allt första gången, andra gången med. Jag kan inte göra mycket åt min situation idag, jag försöker bara kämpa vidare och hitta lösningar. Det hjälper inte att jag har 39 graders feber. Jag är helt slut och har knappt ork att ta mig ut i köket för att äta frukost. Jag är förjävla ynklig, jag vet. Det är inte mer synd om mig än om någon annan.
Kommentarer
Trackback
