Babylii- mina mirakel.

Lördag, underbara lördag. Kan det inte alltid vara lördag? För då ligger Thomas kvar bredvid när man vaknar, man har gått om tid att titta på honom och älska honom i lugn och ro. På vardagarna så har han redan gått till jobbet. I ett försök att lägga namn på den ultimata känslan...du vet den där underbara, härliga känslan när man inser att man är älskad för den man är, att man får somna och vakna med den person man alltid vill vara med. Har den ett namn? Eller är det det som är Kärlek, i dess allra vackraste form?
Thomas frågade mig en gång: om jag fick åka var jag ville, var som helst, var skulle jag åka då? En ganska enkel fråga, med ett enkelt svar. Jag skulle åka tillbaka till den där stunden vi hade tillsammans uppe i Rättvik, i vattnet. När jag såg på honom, älskade honom allt medans solen gick ned i bakgrunden. När hans blickar mötte mina och han omfamnade mig i det allra vackraste ögonblick man kan tänka sig.
Samtidigt vet jag att våra liv kommer att vara fyllda med sådana vackra ögonblick, så länge vi är tillsammans.

För mig är Thomas så mycket, för jag tror faktiskt att han har räddat mitt liv.