Babylii- mina mirakel.

En gång till. Igen.

När jag var på väg hem igår så blev jag påhoppad och rånad, ytterligare en gång.
Tack Nicklas för hjälpen på polisstationen.
Jag är så trött, så arg. Jag hade 30 meter kvar till porten. Fick ett par rejäla smällar och blev 500 kronor fattigare.
På detta har jag varit vaken nästan hela natten. Lyckades somna strax efter 3 am, men drömde mardrömmar om händelsen och fick bara en timmes orolig "sömn". Tro inte att bara för att dom sprang iväg och jag klarade mig med livet i behåll, så är lidandet är över.
Innan jag flyttade till den här stan hade jag inte mycket fördomar om saken, nästan inga alls. Men nu..jag hatar! Jag tål inte! Tror inte många klandrar mig heller efter allt det som hänt sen april 2007, när jag blev Södertälje-bo.
Ta mig ifrån eländet! Måste hitta en lösning, för även om jag har mina vänner i den här äckliga hålan, så kan jag fan inte bo kvar. Psyket är förstört. Konstant nervös. Man ska inte behöva se sig över axeln när man går över gårdsplanen till tvättstugan. Man ska kunna gå ner till macken och handla mjölk utan att vara orolig för att dom står och gömmer sig i buskarna, redo att använda både knytnävar och vapen.

Jag är rädd. Och det är så in åt helvete fel.