Babylii- mina mirakel.

Tydligen så närmar sig julen. Med den kommer behovet av närhet och harmoni. Viljan att ha något jag kan kalla hem blir allt påtagligare. Kan jag över huvud taget hoppas på att hitta något sådant i den här staden? Hur mycket jag än ogillar mentaliteten i Södertälje så är det ändå här jag har mitt liv. Men någonstans måste jag väl ändå säga:
-Nu är det nog.
Jag var på väg härifrån i våras. När jag sedan fick ett bra arbete sa jag till mig själv att "då stannar jag här ett tag till".
Till jul har jag inget arbete. Jag kommer troligen fortsätta att vara sjukskriven då handen förmodligen behöver opereras och väntetiden på det är 3-8 månader. Så va har jag då som binder mig kvar vid den här stan..?
Mina vänner. Samtidigt gick jag igenom min kontaktlista på telefonen här om dagen. Jag ställde mig frågorna:
-Vilka här skulle jag inte klara mig utan? Hur många är egentligen bara ytliga bekanta?
Om jag räknade bort de som är släktingar så fanns där två ynka nummer kvar. Två stycken som jag inte vill behöva leva utan. Felicia och Sara. När allt kommer omkring så är dessa underbara människor de som verkligen betyder något.
Sedan har jag min lilla "förälskelse". Min lilla dröm. Men kanske det stannar där, i drömstadiet. (Friskt vågat, hälften...)
Såhär när julen uppenbarligen knackar på dörren så kommer jag på mig själv, om och om igen, med att sakna den här närheten. Jag som trodde att jag aldrig skulle tröttna på singellivet, suktar nu efter kärlek mer än någonsin tidigare.
Jag kan det här med att vara singel nu. Jag behöver dela med mig.
-När är det min tur? frågar jag mig själv, som om jag hade bråttom. 21 år ung och tror stundvis att jag redan haft min chans till lycka. Men bara stundvis. För som den hopplösa romatikern jag egentligen är (tro det eller ej) så vet jag att min tur kommer. Och när den gör det så är jag mer än redo att ta tillvara på den.
Jag ska lägga all min energi på att må bra. Jag ska njuta av julstämningen, även om jag får göra det ensam i år igen. Det kommer att ordna sig för mig också, för inte har jag väl varit en sådan dålig månniska att jag förtjänar att vara här nere på botten och skrapa?
-Jag vill ha lugn och ro. Trygghet och stabilitet.
Ge mig en vardag värd att avnjuta. Låt mig hitta mig själv i vintermörkret.